Sköna juli-dagar
Det har varit riktigt varmt under veckan och här har aktiviteter och barn avlöst varandra. Tur de kan jobba hemifrån och att hemifrån kan vara här också. När dotter F åkte hem kom dotter L – de fick några gemensamma dagar också och planerade en syskonhelg nu i augusti. Så roligt att de tre kan umgås hos varandra några helger under året och inte bara när de är här hos oss.
Det är väldigt mycket gurka ska jag säga, så den trenden fortsätter. Inläggningar flera gånger i veckan och i källaren fylls hyllorna med burkar. Just nu väntar 5,5 kg i saltlag, men det får bli ikväll. Sen pockar de svarta vinbären på uppmärksamhet. De vill ju så gärna bli saft. Vi får väl se.
Nu är jag ensam – mannen i Norge och alla barn har åkt hem till sitt. Då gör jag värsta ”to do”-listan så jag inte ska fundera på att vara sysslolös. Trist att vara ensam. Jag har satt en surdeg som ska vara klar att börja använda på torsdag, men idag ska det bli vanliga tekakor. Alla småkakor är uppätna, så jag får väl göra någon sort av det också. Det som jag tidigare kallade ”förspilld kvinnokraft” … men fasligt roligt är det att baka kakor också nån gång emellanåt.
Vigslarna avlöser varandra. Nu har det släppt, så alla inställda ifjol blir av i år. I lördags var det ett väldigt vackert brudpar i Bäckalund och på lördag är det dags igen, denna gång på Mårbacka. En borgerlig vigselakt är kort och lite torr, så jag försöker göra lite mera av den. Det ska ju vara ett minne för livet. Därför försöker jag träffa brudparen innan och prata om själva ceremonin och luska reda på lite mera om dem. Det är alltid roligt om det blir lite personligt.
Sen skulle jag då ta mig hem och bestämde mig för att ta ”bakvägen”. Hur svårt kan det va? tänkte jag och knatade ner mellan ladugården och stallet. Jo, det kan jag tala om! Det gick bra ända ner över Ämtan och sen skulle jag ta sikte på Åsen, eftersom jag ju vet att det går en väg där … jo tjena´… det gjorde det inte. Inte ens en traktor hade kört där så det blev lite ”över stock och sten, högt gräs, tistlar och brännässlor”. Varmt var det också, så det var tur att jag hade tagit med mig vatten. 6 297 steg senare var jag hemma.
Så kan det gå när man ska vara ”smart”!