Fredagsstädning
Idag städar jag för fullt. Ska rensa bort gamla papper och uppgifter och böcker och annat som blivit liggande, ja, kanske inte 27 år, men ändå. Jag har gjort en rensning per år så det blir nog inte mer än en vända till tippen. Skön känsla.
Lite roliga minnen, gåvor från deltagare och en och annan kul text kommer med hem, liksom de material jag använt under skrivarkursen i alla år.
Igår var sista dagen på en idé jag fick för många år sen. Berättandet har en självklar plats i Sunne och det hela började som en fyra dagar lång sommarkurs. Jag tänkte att en folkhögskola med lite självaktning borde ha det, eftersom de flesta andra hade den typen av aktivitet. En liten annons och vi drog igång. Väldigt välplanerat med genomgångar varje morgon, särskilda skrivplatser och mycket läsning. Det var så roligt så sen gick det av bara farten. Någon annonsering har inte varit aktuellt. Argumentet har varit att ”det inte ger något” så jag har i stort sett raggat upp deltagare själv och litat på hjälp från de som är sugna på skrivande och tycker att berättandet är viktigt.
Ett år hade jag uppehåll. Det var när en ekonominisse menade att vi skulle förlora pengar på kursen. Problemet med den ekvationen var att hen hade räknat min lön två gånger. Det här var veckan efter skolavslutningen så jag hade ändå lön. Summan av kardemumman blev att jag ägnade mig åt annat och skolan gick miste på bidraget för sommarkursen och deltagaravgifter. Smart drag…
Under årens lopp har kursen förändrats och kulturveckan har kommit in i bilden. Där kom det deltagare på köpet också. Skrivarkursen har utvecklats till en distanskurs som löper över hela året och på det sättet bidrar till att berättandet fortsätter. Det har också varit en ständig jakt efter nya inslag och igår fick vi en riktig upplevelse. Vi ägnade nämligen torsdagseftermiddagen åt att lära oss lite om bokbinderi. Hur man kan limma ihop egna böcker ganska enkelt eller till och med sy så det blir som en riktig bok. Trick och tips som var väldigt nyttiga och jag tror nog att flera fick lite blodad tand.
Vi avslutade som sig bör med ”Författarkaka”, en tradition som hängt med i alla år genom ett modifierat recept jag fick av min svärmor för många år sen. Världens lättaste och världens godaste. Den gör du så här (och jag tycker att kakan är godast med plommon eller körsbär/bigarråer):
Författarkaka
2 ägg
3 dl socker
3 dl vetemjöl
150 g smält smör eller margarin
några droppar bittermandelolja
Ingredienserna rör du ihop snabbt (du vill ju tillbaka till ditt skrivarbete…) och häller i smord och bröad form med löstagbar kant. I smeten trycker du ner frukt – plommon, körsbär, nektariner, persikor, äpplen, päron … du behöver inte skala, bara ta ur kärnor eller kärnhus. Gräddas ca 45 minuter i 175˚. Känn med sticka så den inte är för lös inuti… men den får heller inte vara för torr. Pudra lite florsocker över innan servering och ät som den är eller med vispgrädde.
Jag brukar baka ett gäng och dela, frysa in och ta upp vid behov. Tinar snabbt.
Hur det blir med skrivarkursen framöver är lite osäkert, eftersom folkhögskolans ledning har en rätt sval inställning. Fast - det kanske finns andra utbildningsanordnare som är mer intresserade av de pengar den drar in och den glädje den ger alla hugade författarsjälar, så det löser sig säkert ändå.
Tack för ingenting efter 15 år, liksom…