Nytt språkligt fenomen
Jag har ju tagit för vana att dela med mig av min frustation över eländiga stavningar, de/dem-misshandeln, särskrivningar och gånger när det bara blir FEL. Nu har det hänt igen. En till mig närstående person har gjort mig uppmärksam på ett nytt fenomen som jag gärna önskar att jag missat helt. Nu ser jag detta överallt och får nästan magsår.
Inprincip! Va? Det heter väl ändå ”i princip”. Nä, inte om man får tro en del skribenters förkärlek för att nyproducera någon sorts egen tolkning och översättning av engelskans ”inprincipal”. I ett mycket svagt ögonblick tänkte jag att det kanske är någon som sluddrat lite vid uttalet av ”i princip” så det har låtit som något annat, men det slog jag bort till slut. Nog fasen hör man skillnad.
Sen grubblade jag lite till. Är det latin tro? ”In principio!” skulle man ha skrikit där på Roms kullar, fast å andra sidan - kanske inte. Jag hittade nämligen In principio erat Verbum som är hämtat från Bibeln, Johannesevangeliet kap 1. I begynnelsen var Ordet. Fast det är ju inte det som ”i princip” betyder. Vi pratar inte om någon begynnelse här, utan mer om något som jag egentligen är lite kluven inför. Principer. Ska man ha det? Jo, handen på hjärtat… det är väl bra om de är rimliga.
Mina principer handlar mer om att undvika sånt som McDonalds, Ullared och Lasse Stefanz...
och språkliga fel … hur svårt kan det va?