/ Allmänt /

Lingonplockarhelgen

Familjens ”lingonlockarhelg” har gått av stapeln! Det är en av de viktigaste sammankomsterna under den Junedahlska hösten. Alla som kan komma ifrån dyker upp på fredagen. Då blir det mat eller mackor och en massa snack. I år var det en man på sjön och en man på jour, så vi var inte fulltaliga, men ändå ett gôtt gäng. Dessutom en extra fyrfota familjemedlem.

Lördag morgon drar vi till skogs. Då gäller trattkantareller och lingon, detta år ägnade vi förmiddagen åt trattisarna. Först hittade jag bara några torra krakar och tänkte att ”detta blir inte bra”, men sen … sen hamnade vi i trattkantarellparadiset. Så mycket svamp har jag inte sett på länge och vi plockade och plockade. Det blev även en del vanliga kantareller och lite taggsvamp. Vår fyrbenta kompis på turen i år, kantarellhunden Winston, la sig glatt ner över mattorna av trattkantareller.

 Lunchen avnjuts alltid vid en brasa, vid en sjö och med korvgrillning, kaffe och mer snack. Det är lite svårt att resa sig upp för akt nr 2 som är lingonplockning. Det gick dock som en dans detta år. På 45 minuter blev det två hinkar lingon och en stor korg blåbär.
                   

Hemfärd och rensning stod sen på tapeten. Det är liksom det tuffaste under dagen. Flera timmar och två lag som delade upp arbetet. Ett tog svampen och det andra rensade lingon och blåbär. Ingen syltkokning detta år, utan direkt i påsar och sen i frysen. Sylt sen ifjol finns ännu kvar och nu kan man koka lite när man behöver. En del svamp förvälldes och resten skulle torkas.

 
 Eftersom alla luktade både rök och svett efter dagens arbete var det skönt med en dusch. Kvällen ägnades sen åt middag, vin och ännu mera snack. Alla var möra, så det blev en tidig kväll.

I går, söndag, var det sen dags att få prova det som jag längtat efter – göra vaxdukar att använda i stället för plastfolie. Väldigt roligt! Man behöver bomullstyg i bitar, bivax (smart med små kulor i stället för hela kakor), ett gammalt strykjärn och bakplåtspapper. Jag skulle ändå byta överdrag på strykbrädan så jag använde den, men la dagstidningar som skydd under, vilket var smart. Det blev lite fett och kladdigt ändå. (Sen visade det sig att det nya överdraget inte passade … men det blir till att gå på jakt och skaffa ett annat!) Nu har jag i alla fall så jag klarar mig ett tag och ser fram emot att få fortsätta plastsanera.

 
Förra veckan gjorde jag ju chilisalt och det blev lyckat! Torkade mina chilisar, mixade dem tillsammans med grovt havssalt. Klart! Starkt och gott! De soltorkade/ugnstorkade tomaterna krävde ganska lång tid i ugnen. Jag delade dem innan och pickade med en gaffel så att saften skulle rinna ut lättare. När de torkat och svalnat la jag dem i en burk, la ner några vitlöksklyftor och lite rosmarin och hällde över olivolja. Enkelt – in i kylskåpet och klart. Smakade för övrigt ljuvligt. Rönnbären (ca 1 liter) som jag plockat tidigare och lagt i frysen rensade jag och kokade med lite vatten och med klyftor av några äpplen, så gelén inte skulle bli för besk, silade av saften genom silduk och i med pektinsocker. När det kokat klart var det bara att hälla upp i burkar. Fin färg och väldigt gott. Det blev sen lite äppelmos av äpplen från min fasters trädgård och dessa röda äpplen gav moset en rosa färg. Bakning inför helgen blev det också, både matbröd och plommonpaj och så lite glass till söndagsefterrätten.

Ja, ni fattar att man kan hålla i gång även som pensionär! Min man skojar om att jag har en almanacka och när jag öppnade den för att visa vad jag hade att göra var den tom på ett uppslag, så han fick sig ett gott skratt. Nu kan jag säga att det stundar en vecka när jag behöver fylla sidorna. Om detta spektakel tänker jag skriva nästa måndag. Nu väntar jag på räddaren i nöden, Lukas, fönsterputsaren. Kommer att bli magiskt att kunna se ut genom fönstren igen…