Förtvivlan
Emellanåt drabbas jag av den djupaste förtvivlan. Vad är det för människor som tycker att det är helt okej att vräka ur sig hat mot personer som försvarar demokratin och motarbetar rasism? Hur kan 20% av Sveriges befolkning tänka sig att rösta på ett parti som företräds av före detta medlemmar i BSS? Varför försvarar man Riks trollfabrik?
Jag läser på sociala medier och undrar om folk är riktigt navlade när de bara låter fingrarna löpa över tangenterna och spy galla hej vilt. Ingen eftertänksamhet, inga tankar på konsekvenser, inget ansvar. Det allra värsta är när folk jag känner tycker att detta fascistparti står för viktiga värderingar. Va? Vilka då? Sen hör det till saken att jag jobbat med personer som stått för blå-bruna åsikter om jämställdhet och rättvisa och där man inte tycker att alla är lika mycket värda.
Jag fattar inte!
I mina mörkaste stunder önskar jag nästan att de bruna fick majoritet så folk vaknade till och kanske förstod allvaret, men inser att det vore förödande. Det hjälper ju inte med ”avslöjanden” om grov kriminalitet i de egna leden, NMR-marscher, klumpiga hatkampanjer, mutor, ekonomiskt fiffel och ”dickpics”. Det är ju bara coolt! Vad krävs för att väljarna ska börja reflektera?
För att få lite avlastning för hjärnan tittar jag på ”Mjölbypartiets” valpropaganda för att få skratta lite. Galna förslag (som mycket väl skulle kunna komma från ett ”riktigt” parti) men betydligt roligare. Slogan: ”Kom igen – det blir kul!”
Önskar jag kunde instämma!