Min månad
Det här är ju ”min” månad, den jag gillar allra bäst under det mörka halvåret. Främst beror det på att jag kopplar ihop den med snö och stjärnklara nätter, kyla, men också ljus. Saffransdoft som blandas med doften av gran och hyacint gör varje dag fulländad.
Bondepraktikan säger också att om december blir kall och ger mycket snö så blir det ett gott år. Det vete sjutton – det ser illa ut, men vi hoppas väl på snö till jul? Boken säger också att ”en ensam skata förkunnar elakt väder”. Nja, så är det inte här direkt. Vi har en hel flock med dessa vidriga fåglar som inte bara äter upp allt det som vi matar småfåglarna med, de hotar också Morgan. Otäcka är vad de är.
Julen ska vara vit och blir den inte det så kan vi ge oss tusan på att snön kommer under våren. Det vill man ju inte. Håll koll på morgondagen – 6 december (Nikolausdagen) för den är ett riktmärke för hela månadens väder enligt bondepraktikan. Sen säger den ” Infaller juldagen på en söndag, blir det varm vinter, blåsig vår, het och torr sommar, kall höst och vinter, god årsväxt.”
Det skrivs också om de tolv juldagarna (25 december – 5 januari). Enligt bondepraktikan ska man av dessa dagars väderlek kunna sluta sig till väderleken under hela det kommande året. Sådant vädret är på juldagen, sådant blir det också i januari, sådant det är den 26 december, så blir det i februari osv. Tro´t den som vill!
Förra veckan var sisådär för min del. Förkylning och lite feber, så på tisdagen var jag helt däckad. Ingen covid tack och lov! Sen blev det middag med Region Värmland på onsdagen och jag fick min 25-årsgåva. God mat och fantastisk underhållning, men köra fram och tillbaka till Karlstad i mörker och rusningstrafik var också en upplevelse. Trevligt sällskap och roliga samtal var dock guldkanten på kvällen. Sen bjöd torsdagen på en besvikelse. En person som jag försökt hjälpa vidare skulle komma på en träff med Af och jag var inbjuden. Denna person behagade inte dyka upp och hörde inte heller av sig. Till sist ringde hen upp och slängde på luren i örat på den Af-person som försökt ge den bästa hjälpen. Brist på respekt och ansvar, så jag kommer inte att ge något som helst till denna människa i fortsättningen. Nån måtta får det vara!
Som tur var kom fredagen med tjejerna från Ukraina och en rolig stund med mycket svenska, lite ”skönsång” (julsånger på svenska … inte lätt!) och färdigställande av pepparkakshusen. Hela veckan var räddad!