Tredje advent
Många gillar inte kyla och snö – jag är ett undantag. När det är -10 är det helt perfekt och kommer det sen lite snö så blir det ljusare och lättare att leva. Vid -25 fryser näsborrarna ihop och då börjar det bli lite mer kämpigt. Fast jag kommer ihåg vintrarna är jag stod och väntade på bussen för att åka till skolan. Särskilt ett minne lever tydligt kvar. Jag står vid postlådorna och har en snövall bakom mig som är högre än någonsin. Den når högt över mig. Det är -30 och andedräkten står som en sky runt mig. Jag fryser trots många lager kläder. När i tid detta sker har jag ingen aning om, men det är förmodligen någon gång i slutet av 60-talet/början av 70-talet. Alla vet väl att somrarna var långa och soliga och vintrarna kalla och snörika när man var barn?
Nu har vi det skönt inomhus, det sprakar i kaminen och glöggen är klar. Tyvärr ligger det där hotet om höga elräkningar och hovrar över huvudet på alla och fylls på med oron över räntor och höga matpriser. Varför gör man översyn över kärnkraftverken mitt i vintern? Hur kommer det sig att kaffe, smör och ost är de livsmedel där kostnaden skenar mest?
Veckan innehöll för övrigt avslutning med kvinnorna från Ukraina och godistillverkning samt även en avslutning för skrivarkursen i Strandvik, vuxenvarianten. Barnens bok är i tryck och där är korrekturet klart, så nästa vecka är den klar. Idag, måndag, är sista veckan och alltså sista lektionerna i Hagfors och Stöllet. Nu blir det ledighet på riktigt!
Vi gjorde i alla fall en liten nöjestur i eländet och åkte till Rottneros Park på julmarknad. Riktig julstämning vill jag lova! Brasor, barn i ringdans, ljus i mängder, granar, roliga marknadsstånd, tomte, skönsjungande luciatåg och massor av folk.
Sen bar det av till Berättarladans loft för Västanå Jul. Nu är jag ju inte så förtjust i fiolspel, men detta far jag nog omvärdera. När jag besöker teatern på sommaren så är musiken det som ligger som en filt över allt och denna polskatakt som är Västanås signum. När man sen går hem finns det kvar i skallen hela kvällen. Nu handlade det om julmusik, blandat med ledigt prat, roliga anekdoter och så Moneybrother – Anders Wendin. Vilken stämma … och vilken stämning! Fiolspelet då? Jo, Julen är kommen och Det strålar en stjärna … helt underbart! Ett potpurri med de där ”vanliga” julsångerna och ett flöde av härlig musik. Ute föll det stora flingor, det var -9 och i pausen serverades en jultallrik som verkligen höll måttet. Roliga bordsgrannar och intressanta samtal över julmusten och maten.
När vi åkte hem var, som vanligt, musiken kvar i skallen.