Från vår till vinter
Men är det inte fantastiskt? Igår var det en strålande söndag och lite vår-känning de senaste dagarna har gjort att livsanden vaknat. Sen kom snövarningen och det vräker verkligen ner utanför köksfönstret. När jag klev ut på trappan i morse för att gå ut till kvigorna fick jag sopa mig ner till grusgången och sen pulsa i riktiga drivor fram och tillbaka. Tidningen hade mirakulöst nog kommit och jag skänkte en tanke till det stackars tidningsbudet. Skolbussarna var inställda i Arvika och Eda hörde jag på radion ute i ladugården. ”Flickorna” har lite underhållning under dagarna och nu har det varit mycket OS så jag tror nog att de är glada för lite andra tongångar. Musik på behaglig volym är bra för välmåendet även för kvigor.
Värst orolig var jag för sonen som veckopendlar och varje måndag kl 04.00 åker ner till Göteborg för att jobba. Han hörde av sig vid 9, då hade han kommit fram. Oplogat hela vägen. Sen vet ju alla som åkt över Dalslandsslätten vid Mellerud att det blåser bra där när det snöar. Snödrev är bland det värre jag vet.
En gång skulle jag åka med min röda folkvagn, typ ”bubbla” hem till Gunnarskog från Västra Ämtervik. Det snöade ungefär som det gör nu och blåste något infernaliskt. Jag var lite orolig, men tänkte att det reder sig nog. När jag svängde in på vägen över Fryksdalshöjden blev jag så lättad. Den var plogad. Jag körde uppför backen och kom så småningom fram till skylten som markerade Arvika kommun. Där var det stopp. I princip en snövall mitt i vägen. Oplogat och snödrev. Jag fick ta sats med folkvagnen där det var barmark mellan drivorna och sen liksom kasta mig över nästa snövall. Svettigt. Till slut kom jag fram till 61:an och den var som tur var plogad. Det var inte vägen till Gunnarskog. Då följde samma visa. Ta sats och braka igenom snön så mycket det gick. Den sista biten var värst och precis när jag trodde att jag skulle klara mig kom jag nerför en backe ungefär 1 km hemifrån. Där hade någon klant inte tagit nog med fart utan satt fast. Jag fick stanna och fastnade också i snön. Som tur var hade föraren ringt på en traktor så vi kom loss och jag kom till sist hem. Hujedamej, vilken färd!
Idag ger vi oss inte ut, utan ägnar oss åt läsning, eldar i kamin och kakelugn och myser. Laddar inför skottningen, alltså.