Dagarna man minns
Jag fattar inte hur fort dagarna flyter förbi! Varje vecka gör jag en ”to-do-list” för att komma ihåg en och annan syssla som behöver genomföras. Under veckan som gick blev det inte mycket gjort. Antingen var det för varmt eller för blåsigt, men så hade vi också besök. När det kommer gäster är det prioriterat!
Först en tur till Rottneros park för att gå en runda och reka för ev bröllop nästa år. Jag rensade idéträdgården medan paret i fråga hade möte med ansvarig. Det visade sig att datumet de diskuterat inte var tillgängligt, midsommar var inte ett alternativ och juli var fullbokat, men ändå inte aktuellt, augusti tveksamt… så kanske ingen riktig fest förrän om två år, men vad jag förstår är det ingen panik. Bra att ha framförhållning. Nästa år har vi dessutom en 30-åring att fira!
Så det blev besök på Klässbols linneväveri. Jag älskar det stället. Gammal tradition men med nya inslag (det där var en extra vitsig formulering för den som inte upptäckte det), intressant produktion och att gå omkring i vävsalen med jacquarderna hängande över vävstolarna, lukten av tyg och väv – kan inte bli bättre. Det blev inget inköp för egen del, men jag fick en flaska linnevatten av dottern. Den kan man använda och göra några tryck med, så doftar allt lavendel. Sen bar det iväg till Värmskog för lunchstopp. Den där räksmörgåsen, mellanvarianten, räckte mer än väl.
På onsdagen, när jag gjorde min sedvanliga badtur, åkte resten av familjen till Tossebergsklätten för att äta nävgröt och fläsk. Jag tycker det är gott, men springer inte benen av mig för att få en portion, så jag badade hellre.På kvällen agerade vi hundvakt då ungdomarna var på teater och såg ”En saga om en saga” inklusive jubileumsmiddag. Att ha sett alla föreställningarna underlättar säkert, men de hade ändå behållning av utflykten, en födelsedagspresent, och det blev lite Lagerlöf-funderingar efteråt. Vi var under tiden på promenad med hunden och när jag trodde att vår filur Morgan (=katt) var utomhus så tog jag med Winston (=hund) in i köket. Det skulle jag inte ha gjort! Det slutade med kattfräs bakom gardinen, en hoprullad köksmatta och en sällsynt glad hund som ville leka men inte fick. Jag överlämnade honom med varm hand till maken som gick en sväng och råkade ut för en hare som inte heller ville bli jagad.Sen blev han trött på eskapaderna.
Själv tog jag en tur, eftersom jag hade en inbokad kvällssyssla denna vecka (morgon också). En granne behövde tillsyn av katter och höns. Denna kväll fick även jag sällskap. Morgan ville följa med på den turen och satt villigt och väntade utanför hönshuset, sen gick vi hem. Denna gång orkade han gå ända hem. Ibland blir han så trött, så trött, så han lägger sig demonstrativt mitt på vägen och vill att man ska bära honom… Patetiskt, brukar jag viska i hans öra.
Kvällarna i veckan kretsade kring god mat, vin, roliga samtal, lite spel och umgänge när det är som bäst. När alla hade åkt (inkl mannen) blev det sällsamt tyst. Lite för tyst, men det avhjälptes igår, då min yngste bror fyllde år. En tur till Gunnarskog och tårtkalas samt planering för den riktiga festen som går av stapeln på lördag. Det kommer att bli legendariskt!