Midsommarfunderingar
Vilken helg! Först hässjning på midsommarafton med fika och jordgubbsbakelse (som vanligt) och sen en lugn lördag med förberedelse inför söndagens loppis. I annonsen hade jag skrivit ”inställt vid regn”. Det kanske skulle ha varit ”inställt vid 40 graders värme” också. Hujedamej, så varmt det var! Tryckande och stekhett. Det gick åt mycket vatten, lite solkräm från en god granne så näsan inte skulle lysa som ett stoppljus och en och annan lov in på en öppen loge där det fläktade lite mellan spjälorna. När det är så här varmt blir inte heller nätterna särskilt behagliga. Trots vidöppna fönster. Ett tag tänkte jag nog att det skulle komma en åskskur, men tji fick jag. Nu på morgonen var det något lite behagligare, men regnet behövs. Det där med att bära vatten åt alla håll är en kvällssyssla som inte är alltför rolig.
Midsommarloppiset gick hur som helst ”så där”. Färre besökare jämfört med fjolåret, kanske på grund av att de flesta inte orkade i värmen, utan låg vid badstranden. Lite sålt ändå och inför nästa år lite mer strukturerade lådor med 5, 10, 20 kr osv så det blir lättare att plocka upp. I år var det inte någon barnlek. Herregud så mycket grejor…
Midsommar förresten – varför firar vi det? Förr i tiden, under bondesamhället, var det en brytpunkt i arbetsåret. Dags för skördetid. Midsommarnatten kunde vara farlig. Då var många krafter i omlopp och de övernaturliga väsen man trodde på kunde ta över. Det är också en natt där det enligt bondepraktikan är lämpligt att samla läkande växter och örter, men också att spå i framtiden. Att klättra över sju (eller nio) gärdsgårdar och plocka lika många sorters blommor att lägga under kudden lever kvar. Då kan man drömma om sin framtida man/fru (om man nu för tiden tar sig helskinnad över alla elstängsel vill säga). Det är också möjligt att binda en krans och spara den för att lägga i julbadet. Det stärker hälsan, men om man vill man vara särskilt djärv rullar man sig istället naken i daggen på midsommarnatten. Det ni vore väl en riktig upplevelse!
Jag upptäckte att Johannes Döparens dag finns noterad två dagar i min almanacka, dels 24:e juni, dels 26:e. Det var jag tvungen att kolla och då visade det sig att den ursprungliga midsommaraftonen från början skulle infalla 23 juni, men att den sen skulle firas en fredag och midsommardagen på lördag, Johannes Döparens dag. Datumen för midsommar är alltså lite flexibla mellan 20 och 26 juni. Sen har vi lagt till en dag som kallas Den helige Johannes Döparens dag (26 juni). Dubbelt upp alltså!
När började man fira midsommar då? Ja, det vet man väl inte säkert, men det finns källor från 1500-talet som berättar om att människor brukade samlas och dansa i midsommartid och tända eldar på Johannes Döparens afton.
Många tror att midsommarstången är en fruktbarhetssymbol, en slags fallospelare, men för det finns det inga historiska belägg, även om man kan skämta om den. Man lövade stången, kanske kan vara ett tecken på en förhoppning om god växlighet. Den kallades också majstång på många håll, vilket kanske är ett bättre ord. Att ”maja” innebär att man smyckar med löv.
Den här traditionen kommer från Tyskland och finns avbildad på koppargravyrer från 1600-1700-tal. Då var det studenter (djäknar) som drog runt med stängerna och tiggde pengar och mat. De ser olika ut också, stängerna. I Dalarna hittar man de finaste tycker jag, med ringar rädda över pålen och en massa band. Gärna Dalarnas korslagda pilar i toppen också. Den typ vi har här är korset med de två ringarna och kanske ett lövat band som förbinder korsets olika delar.
Jag är i alla fall glad över en morgon med något svalare luft och kanske lite regn under veckan!