junedahls.blogg.se

Att mars snart är slut är nästan ofattbart. Hur fort gick det?  Våren tar stora kliv och vi har gått över till sommartid. Förra veckan såg jag en stare och denna helg fick jag se att blåsipporna som sprider sig under syrenerna äntligen blommade. Varje vår har jag tänkt försöka hinna med de där momenten när naturen vaknar. Upptäcka vårtecknen och känna hur livsandarna återvänder efter en lång och mörk vinter. Det brukar aldrig funka. Dels har det varit mycket på jobbet, dels har pollenallergin gjort mig så trött. Men nu ska jag ändå försöka upptäcka de sär tecknen på att det är vår och snart sommar.

Vilka tecken så, tänker du? Jo, staren och blåsipporna brukar vara först. Krokusen som sticker upp och tulpanernas blad som också kämpar för att komma upp i rabatterna. Sen vill jag hinna se när tussilagon och vitsipporna kommer och så sädesärlan. När den kommer har jag lite koll på för det brukar handla om någon gång mellan 10 och 15 april som den vippar runt på gräsmattan. Jag blir också lite glad åt plogarna i skyn, som nu går åt andra hållet. Svanar och gäss och så tranorna och de olika lätena som fyller luften. På hösten känns det vemodigt, nu blir jag bara glad. Sen kommer då det roligaste … svalorna! När de börjar kvittra på telefontråden, som vi sparat just för dem, är det verkligen vår.

Sen brukar jag också känna att det där med det hysteriska odlandet är på väg att bryta ut.  Nu är det fullt med småkrukor i köket och tomater, majs, chili och lite olika blomvarianter har tagit fart, liksom ”uppväckta” pelargoner och dahlior. Denna vecka ska jag så gurka och lite fler blommor. Det lilla problemet nu är utrymmet. Fast köket är stort blir det ganska trångt till slut, så nu väntar jag på varmare väder och förhoppningsvis möjlighet att flytta ut alla krukor i växthuset.

Det känns nästan som om jag själv gått i ide under vintern och nu vaknar upp för att ta itu med växtsäsongen. Mycket arbete, men tänk så roligt det ändå är!