junedahls.blogg.se

Jag ser att det gått 14 dagar sen jag skrev och detta kanske blir det nya intervallet. Nu har ju halva januari försvunnit som i ett nafs – en av de månader jag tycker uppriktigt illa om. Inte bara för att det är ”fattigmånad”, men den brukar också vara kall och seg.

Vad händer då? Jo, det är mest gympa och bad, lite stöd till studenter som behöver handpåläggning (=hjälp med svenskan), hushållsarbete, hobbymåleri och en och annan promenad. Jag tycker det är roligt med de här fd deltagarna som kommit vidare i sina studier och läser till jurist, förskollärare, idrottslärare, tandhygienist, barnskötare… Det är så fantastiskt att ta del av deras entusiasm (och ibland frustration) och kunna ge ett handtag. Det finns säkert en och annan som tycker att jag är helt knäpp som lägger ner min fritid på detta, men varför skulle jag inte det? Det skulle inte falla mig in att säga nej, de är fortfarande viktiga och jag råkar ju tro på ett bra bemötande i alla lägen. Jag har förstått skvallervägen att det inte är lika självklart på alla ställen.

Julen är ute ur huset, men jag lär ju hitta granbarr långt in i sommaren – det är mer tradition än undantag. När allt det där röda och varma kommer in runt advent, med ljusstakar och pynt i hela huset är det så härligt. När det sen ska ut är det visserligen lite tomt, men också skönt på något sätt. Kappor i köksfönstren släpper in mycket ljus, det är tulpaner i vaser och nya ljusa kuddar och mattor lite överallt. Jag väntar på våren eller snarare den tid som kommer med omplantering av blommor och lyckan av att börja så fröer av alla sorter, så nu ska jag börja planera ordentligt för sommarens odlingar.

Jag läser mycket just nu – Marja i Myroms biografi var en upplevelse och ett steg bakåt i barndomen. Hon gick i skola i Gunnarskog och berättar om lärare och andra som hon mött, däribland Arvid Knöppel. Han hade en djurpark i Sälboda och en av mina klasskamrater var hans barnbarn. Vi red tillsammans och ibland efter ridskolan kunde vi stanna till på Knöppelåsen. Där hade de bland annat ett tamt lodjur. Det var ett väldigt stort kattdjur ska jag säga, med rejäla klor! Även Marja hade tydligen närkontakt med det där lodjuret. Hon skriver också om Tildora som brukade åka med bussen tillsammans med sin son Arvid. Det jag mest förknippar med henne var en lukt av urin. Jag åkte med den vanliga bussen från Gunnarskog till Säterud, där jag gick i mellanstadiet. Tildora och Arvid gick på i Räxed och efter någon kilometer stannade busschauffören och gick bak till det originella paret. Det stank av urin i bussen och vi övriga passagerare kunde knappt andas. Det visade sig att Tildora skulle till läkaren i Arvika och hade med sig en ansenlig mängd urinprov – i en stor syltburk som läckte. Den blev kvar i diket och jag och mina skolkamrater kastade oss ur bussen när vi kom fram till skolan.

Fast vi var ju ganska vana otäck tukt. Runt skolan spred nämligen Sälboda gård ut flytgödsel från grisstallet. Kan tänka mig att det satt gôtt kvar i kläderna. Måste fråga min mamma!

I övrigt blommar jätteamaryllisen där löken kom med snälla Grace från Holland. Tre stänglar varav två blommar med sju klockor på den ena och sex på den andra. Vart den tredje stängelns klockor ska ta vägen har jag ingen aning om.