Tusan jävlar!
Jag kan nog sammanfatta veckan med att det var en vecka som höll på att sluta i katastrof. Vi satt och åt lunch i stora rummet/”finrummet” (inte i köket, eftersom bordet var belamrat av papper, böcker och datorer). Jag hade tänt lite ljus och det var en hel del kvar av stumparna så jag tänkte väl inte mer på det. Sen säger plötsligt en av besökarna ”Oj vad det brinner!”. Gissa hur fort jag flög till köket och kastade ljusstaken i diskhon? Kan knappt ha nuddat golvet. Det konstigaste var kanske ändå att brandvarnaren inte tjöt (som den brukar när man använder brödrosten). Det luktade skunk och vi fick vädra ut röken. Hade det gått en liten stund till hade det tagit sig i lingonkransen som hängde i taket och då hade det kanske varit klippt – eller också hade skummet från brandsläckaren fyllt köket. Phu! Brandmannen, dotterns sambo, lät hälsa att han var besviken och att jag skulle skärpa mig. Jag lovar!
Annars har det varit väldigt mycket Selma Lagerlöf under jul och denna vecka var det verkligen en toppnotering. Non-stop-läsning av Gösta Berlings saga på Berättarladans loft. Kända och okända skådespelare läste och jag var först på plats tillsammans med mina ”badkamrater”. Jonas Karlsson började läsa ”Prästen” och den starten är ju legendarisk ”Äntligen stod prästen i predikstolen”. Sen lyssnade vi på ”Tiggaren” och så första kapitlet ”Landskapet” där det finns härliga formuleringar ”Sjön har sin början ganska långt upp i norr och det är ett härligt land för en sjö”. Det kapitlets inledning har jag använt under vigslar på Rottneros och jag älskar beskrivningen av sjön, den långa slätten och de blåa bergen ”där kavaljererna framlevde sin lustiga tillvaro”. Uppläsarna byttes av efter ungefär ett kapitel och då kunde publik komma eller gå.
När jag kom hem, efter en lite blåsig snöpromenad, fortsatte jag lyssna och se på SVT play. Jag ville pricka några bra kapitel som exempelvis ”Järnet från Ekeby” som jag läser ur under Rottneros-guidningarna. Sen blev det dryg väntan tills toppkapitlet 29 ”Torkan” som innehåller fantastiska formuleringar i början. Svårläst, men genialiskt: ”O, sena tiders barn, haven I inte sett det? Då ofrid och hat uppfylla jorden, måste också de döda tingen mycket lida. Då blir vågen vild och rovlysten som en rövare, då blir åkern karg som en girig. Men ve den, för vars skull skogen suckar och bergen gråta!”
Detta inträffade vid 22-tiden på kvällen och jag tror hela uppläsningen höll på 18 timmar totalt. Vilken fantastisk upplevelse och vad jag kan se var det väldigt många som hade följt denna nedtonade underhållning, både på plats och via play. Uppföljning nästa år får man hoppas.
Hur som helst så kommer jag i fortsättningen att använda majorskan på Ekebys kraftuttryck:
”Tusan jävlar”
