Livet
Vårdagjämning för en vecka sen och sommartid nu i helgen. Det är nästan så man kan känna kroppen vakna ur vinteridet. Däremot tycker jag lite synd om stararna som förtvivlat hackar på talgbollen utanför. Frost och kyliga nätter. Det trodde de kanske inte. Våren dröjer och tittar jag på ”minnen” som brukar komma upp i mitt Facebookflöde, så ser jag att jag för 8-9 år sen plockade både tussilago, blåsippor och vitsippor vid den här tiden. Det kommer väl, men just nu vill jag bara att det ska bli varmare och ljusare.
Jag har i alla fall ryckt upp mig och både planterat om krukväxter och sått både tomater och chili. De börjar komma upp och är strax redo för omskolning. Sen skulle jag då byta gardiner i köket i helgen. Ryckte ner allt och städade, sen gick jag ut för att ta in vårgardinerna som skulle strykas. Snopet. Det fanns inga. Då drog jag mig till minnes att de visst varit både urtvättade och hade krympt lite för mycket, så jag hade kastat dem… Nu har jag inga gardiner i fönstren (men jag måste säga att det blev väldigt ljust, trots lortiga fönster), utan får vackert vänta på tyget som jag på stående fot skickade efter. Det var ju det jag skulle ha gjort redan i januari. Demensen slår till lite tidigare än önskat.
Roliga saker att se fram emot finns det dock. Närmast ligger påsk med roliga besök och god mat, godis och pussel, vårpromenader och många samtal om högt och lågt. Sen en tur till Jönköping i maj för att hälsa på diverse människor och fira en 60-åring. I början av juni kommer det verkliga spektaklet. Det är i år 50 år sen jag tog studenten! Några flitiga fd skolkamrater har letat upp oss alla och skickat inbjudan till en heldag. Först rundvandring på Solbergaskolan (numera Solbergagymnasiet) och sen middag på Statt i Arvika. Så himla roligt! En del har jag hållit kontakten med, men det finns ju många andra som jag tänkt på en del och då ska det bli kul att få ses igen. 50 år – jag fattar inte! Vart tog alla år vägen eller som Stig Johanssons diktinledning:
“Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet”
Bäst att vara vaksam alltså och ta vara på varje dag. Nu på morgonen bär det av till Hagfors och Stöllet igen för undervisning. Då får jag 20 mil i bilen att fundera på livet. Sen är det också under dessa måndagar som jag undervisar i religionskunskap. Bara det ämnet sätter igång tankar. Denna gång handlar det om buddhismen, en religion som inte är så beskedligt fredlig som man kanske kan tro, men som många västerlänningar verkar tycka är ett bra alternativ till annat. Kanske beror det på fenomenet ”mindfulness”, yogaövningar och tron på reinkarnation och Nirvana, inte vet jag. För egen del finns det mycket att ifrågasätta även här. Det ska bli roligt att höra deltagarnas funderingar, det som är kärnan i att undervisa på folkhögskola.